Lite mer info... för sent ^^'
Jaja, ivarje fall som helst så kommer jag att synas i ett engelskt skid magazin. Paris fashion week nästa! Nja, så långt vet jag inte, men jag tyckte det var kul och ska se om jag kan få något jobb här hemma i Svergie också. Jag har varit dum som skrivit så korta inlägg, men på sista tiden har jag inte hunnit. Jag har varit övehopad av prov och redovisningar, anklaga mig gärna för att vara e nörd. Det är de som det går bra för i slut ändan.
Jag har i varje fall börjat fundera på kärlek och vänskap på senaste tiden och har kommite fram till något. Man kan anstränga sin hjärna för mycket. Jag har den här killen som jag tycker är jätte söt och har tänkt ut en massa smarta planer för att börja prata med honom, men när jag väl går fram och öppnar munnen kan jag inte för mitt liv komma ihåg vad jag tänkt. Jag får en natt svart black out. Jag vet inte om det kallas kärlek, för enligt mig borde kärlek vara lättare. För det känns på något sätt rätt hopplöst att vara tonåring, men samtidigt underbart. Man längtar efter den första kyssen, dejten och "riktiga" pojkvännen. Vissa har redan upplevt det och de par som stoltserar med sin "kärlek" i korridorerna verkar vara så lyckliga. Jag är avundsjuk, men samtidigt lättad.
Jag stör mig dessutom på folk som säger att de "är kära i..." de är inte kärlek, det är att gilla någon. Kärlek byggs upp i ett förhållande. Man kan gilla någon välldigt välldigt mycket, men man är aldrig "kär".
Utseende är så viktigt när det gäller folk, men det som folk inte fattar är att "den fula" killen antagligen kommer vara den hetaste i slutet av högstadiet... tja det är något jag tänkt på och ansträng mig för att skriva ner...
Så se till att flörta lite extra för min skull... Josefin
Jag har i varje fall börjat fundera på kärlek och vänskap på senaste tiden och har kommite fram till något. Man kan anstränga sin hjärna för mycket. Jag har den här killen som jag tycker är jätte söt och har tänkt ut en massa smarta planer för att börja prata med honom, men när jag väl går fram och öppnar munnen kan jag inte för mitt liv komma ihåg vad jag tänkt. Jag får en natt svart black out. Jag vet inte om det kallas kärlek, för enligt mig borde kärlek vara lättare. För det känns på något sätt rätt hopplöst att vara tonåring, men samtidigt underbart. Man längtar efter den första kyssen, dejten och "riktiga" pojkvännen. Vissa har redan upplevt det och de par som stoltserar med sin "kärlek" i korridorerna verkar vara så lyckliga. Jag är avundsjuk, men samtidigt lättad.
Jag stör mig dessutom på folk som säger att de "är kära i..." de är inte kärlek, det är att gilla någon. Kärlek byggs upp i ett förhållande. Man kan gilla någon välldigt välldigt mycket, men man är aldrig "kär".
Utseende är så viktigt när det gäller folk, men det som folk inte fattar är att "den fula" killen antagligen kommer vara den hetaste i slutet av högstadiet... tja det är något jag tänkt på och ansträng mig för att skriva ner...
Så se till att flörta lite extra för min skull... Josefin
