Franska, jävla franska!
Jag har alltid haft lite problem med franska, eller, jag ska inte påstå att det har varit ett litet problem. Det har varit ett helvetes jävla skit problem som jag nästan fick IG på. I vilket fall som helst har jag bestämt mig för att skärpa till mig, ta läxorna på alvar och se till att jag förstår grammatiken.
Men seriöst, vem ger eleverna läxor första dagen tillbaka från lovet. Det var lite som att jag legat avdomnad i koma i tre veckor och plötsligt skickas en elchock igenom mig och en älskad fjolla (som jag vet att vi alla känner) från Scrubs skriker "SHE'S ALIVE!" och sedan fjäskar för Dr.Cox.
Jaja, jag klarar mig. Tack för att ni står ut med mig! Á tout a l'heure!
Kram J!
Den första dagen...
Ni vet när man står i timmar innan man ska gå och lägga sig för att hitta den första skoldagens outfit? Hur man kliar sig i huvudet och om, men och kanske är tre väldigt använda ord. Hur man tar av och på sig kläder men inget verkar passa. En outfit kanske är jätte snygg, men strumpbyxor är för kallt. Eller en annan outfit är helt perfekt, men tröjan man vill ha ligger i tvätten och kommer att vara ren nästa kväll, när det är för sent.
Det var mitt dilemma igår och jag gör som Carrie i sex and the city och frågar mig själv. Är det värt det? Om jag ska vara ärlig så njuter jag lite utav de där stunderna och jag har hört mig runt lite, det verkar som de flesta är i första-skoldags-klädernas dilemma av tredje graden vid så där kl 18.00.Är det värt det? Ja! Man ska känna sig speciell den första skoldagen, man ska gå upp tidigt för att fixa med hår och smink. Den terminens första outfit sätter snittet för resten utav dagarna. Det är den dagen då den skvallriga bitcharna och wannabe-fashonistorna går runt med ett falskt leende och tänker "Den tröjan sitter för tajt! Den tröjan har fel färg! De jeansen är en storlek för liten! Den tröjan har jag men den klär mig bättre!". Även jag håller på så måste jag erkänna!
Nu måste vi fråga oss själva, om vi inte är sådana där fashion beroende galningar... Borde vi bry oss? Då måste jag svara att vem bryr sig om vad som är mode, så som jag tjatat om just den här delen på min blogg måste ni tro att jag är besatt, men det är v´ni som skapar modet. Vad var alla trender innan någon började bära dem? Jo något man rynkade näsan åt. Tänk bara på uggsen, jag skulle ha känt mig illa mående om någon kom med de där fluffiga skorna till skolan för fyra, fem år sedan.
Som ni nu förstår är jag lite utav ett mode freak som är fixerad vid smink och hår. Därför var jag ju tvungen att locka håret (värme-spolar, babyliss) idag, men med den turen jag har börjar det snöa. Och jag pratar inte om små fjutiga mini flingor. Jag snackar knytnävsstora, frisyr dödare!
Jag lyckades undgå snöflinge bomberna med ytterst lite skada så så farligt var det inte.
Kram J!
Hälsa hem!?
Vilken konstig fras! Jag förstår mig helt enkelt inte på den. "Hälsa hem" är ju något som ska vara trevligt. Det har ju samma mening som "Hälsa familjen", men när jag hör frasen känns det som ett hot. För många "Du kan hälsa hem-filmer"? Med elaka skurkar som försöker döda hjälten på något bisarrt vis, men hjälten klarar sig etc.
Vad tycker ni? Jag kommer i varje fall aldrig att använda frasen "hälsa hem". Funkar helt enkelt inte för mig! Varit en fantastisk dag, men skriver mer om det senare. Hälsa hem!
Kram J!
Gymnasiet, något att ta upp tidigt!
Gott nytt år! Happy new year! Bonne année! Jag är kanske lite sen med mina ny års hälsningar. Jag är även väldigt sen med den här uppdateringen. Jag ber så mycket om ursäkt för det och hoppas att det kan höra till det förflutna, för jag är tillbaks för att stanna.
I morgon börjar den sista terminen av åttan, den sista terminen som man kan ta någorlunda lugnt på. Ni förstår, jag är en sådan person som stressar upp mig över allting. Jag har den där tvångs känslan att jag måste planera allting långt innan man egentligen ska börja. Födelsedags fester planerar jag ett halv år innan min födelse dag och jag brukar alltid titta på vad jag ska göra nästa sommar när den tar slut. Eftersom att gymnasiet!!! är en så stor grej och som kommer att bestämma så mycket om mig och mitt liv har jag därför planerat det sedan jag visste om att det fanns.
Jag har haft många planer igenom mitt liv. Först skulle jag utbilda mig till Jurist, sedan till designer etc. Jag vill så mycket helt enkelt. I vilket fall som helst så hade jag kommit fram till det jag ville göra. Jag skulle utbilda mig till marinbiolog (det vill jag fortfarande) och ta någon estetisk kurs på fritiden, men när jag äntligen bestämt mig så ändrar man på systemet. Det finns nästan dubbelt så många linjer och skolor som när jag bestämde det där och nu känns det som om jag kvävs.
Det är fel utav mig att bry mig om det här redan nu, det vet jag! Men jag kan inte hjälpa det! Det är sådan jag är. Om det finns någon där ute som har ett tips och som redan gått igenom det här, lämna gärna kommentarer där nere!
