Så hur skulle mitt godis land se ut? Det skulle ha stora berg, gjorda helt i glass med fluorsocker som snö och snögubbar av grädde och m&ms.

Nedanför bergen skulle det finnas en sjö, sjöns vatten skulle bestå av varm choklad och maränger formade som isflak skulle flyta runt på det. Små kajaker, karvade ur gigantiska bananer skulle man kunna hyra och en stor teddybjörn skulle vakta stället, han skulle vara runt fem meter hög och ha stora, varma knapp ögon.

Som sagt, en sjukt fantasi eller hur? Men är det inte fantasin som hjälper oss skrivare med våra berättelser etc. Är det inte så att utan fantasin skulle vi inte ha de stora genier vi haft? Newton, Einstein Gallilei! Det finns hundratals som utan fantasin aldrig kunde ha listat ut svaren, kanske inte ens funderat på att problemen fanns där?

Möjligtvis är det så att vissas fantasi är överväldigande eller rent av sagt underlig och att de flesta inte förstår sig på skönheten i det. De flesta kanske rent av är copy cats, sådana som inte klarar av att tänka själva, sådana som måste följa någon för att kunna känna sig lite mindre osäkra. För trotts allt är det de osäkra som trycker ner andra för att nå toppen.

Men trotts att de har ett gäng att hänga med så är de fortfarande osäkra. Vågar inte umgås med folk utanför gänget och varje dag oroa sig för att göra fel, aldrig kunna slappna av och vara sig själv? Är det verkligen det liv de valt, eller det liv som de utsatts för?

Så, ni som tror att ni inte kan rita, eller berättar att ni inte kan beskriva något ordentligt, använd era hjärnor, er fantasi! Låt er inte stoppas av översittare som måste trycka ner fria tänkare för att själv kunna sitta på tronen, för trotts allt så är det inte de i slut ändan som har den sanna lyckan!

Kram kram J