Det är under så tidiga morgnar som jag tänker klarast och har bäst fantasi. Vilket ger mitt skrivande en stor fördel. Med tanke på skrivande läste jag en bok om filosofin om romanser och kärlek. Den var en riktigt tankeställare...

Vad innebär kärlek egentligen? Att man får en pirrig känsla i magen? Att man inte kan gå i närheten av människan utan att bli knallröd i ansiktet? Vi som aldrig känt på det sättet då? Anser författaren att vi aldrig känt kärlek?

Ska man tro på det någon suttit och skrivit på i flera år och blint följa de gamla myternas lagar, eller ska man tänka efter själv? "följa sitt eget hjärta"?

För mig innebär kärlek inte att man får en speciell känsla i magen eller att man rodnar, kärlek för mig är tillit och en djup vänskap. Någon man kan prata med och som man kan njuta av tystnaden mellan sig med, inte behöva ha ord svävandes i rummet. Någon man bara kan ligga bredvid och gråta ut hos.

Så detta stämmer in på många vänner, men älskar man inte sina vänner? Har man inte kvar dem längre än man stannar i ett förhållande?

Så i morgon bär det av till kungsberget, packar det enda jag behöver, mina tankar och mitt hjärta. För i slutändan är det inte de som säger att man är underbar som räknas, utan den man kan dela en härlig tystnad med.

Så nu har jag tömt mitt hjärta, hällt ut mina tankar om kärlek på sidan och tänk att ni, mina läsare kommer att läsa det. Det är en rätt stor känsla, att veta att ni finns där ute, även om jag känner er. Att ni är mina närmsta vänner... så alla vänner och främlingar, ta er en tankeställare. OM inte för er själva så för mig! Skriv in önska mål och det ni undrar över, för ni ska veta att ni är mina vänner och utan er skulle jag inte vara någonting...

Kram kram J